underutbildning

Jag har alltid trott att mitt förhållande till sociala medier berott på inkompetens. Nu har det slagit mig med kraft, att inkompetensen är ett dubbelhövdat monster ( antagligen gömmer sig fler huvuden i det fördolda…): I det ena ansiktet ser jag teknisk inkompetens och i det andra en social fobi, en social inkompetens.

Jag är under utbildning. Det här är en kursblogg. Den kurs jag läser handlar om - och hade gärna velat heta- sociala medier. Varför är det inte självklart att det handlar om social kompetensutveckling? Det kanske det är för de flesta, men så var det inte för mig. Jag har funderat över språkbruket: "Gå upp på sociala medier". Upp på? Varför säger man så? Varför inte ut? Eller något annat.

Upp på… Språket är ganska genomskinligt, ändå. Man går så klart upp på scenen, där man visar upp sig eller ställer ut sina tankar och åsikter. Det är inte för inte som man talar om person som varumärke när man talar om tex bloggare. Skulle jag gå upp på scenen som fysisk person? Aldrig! Det känns tyvärr inte ett dugg enklare när det gäller att gå upp på det sociala mediet: Blogg. Livsfarligt...

Det där har dock mycket lite att göra med social fobi; det handlar väl kanske mer om självkritik.

Den sociala fobin är ett annat fenomen och den visade sig med all oönskvärd tydlighet, när jag, som del i kursen, hade registrerat mig på "Dela". På startsidan, under rubriken "Senaste aktivitet" dyker mitt namn upp. Andnöd fick jag. Det hade jag inte väntat mig. En liten ångestattack, alltså. Och då var det ändå bara mitt namn som stod där.

Egentligen är det inte så märkligt. Jag kan inte de sociala koderna. Text är en kod som jag behärskar -åtminstone ganska hyfsat- i andra sammanhang men det hjälper inte på den här scenen, eller kommunikativa ytan. Jag kan nämligen inte svara på de viktiga frågorna: Varför ska jag vara en röst här? Vem riktar jag mig till? Vem är över huvud taget intresserad av att höra min röst? Vem är jag, som tror att jag har något att säga, som kan vara intressant? Att vara socialt kompetent handlar om att fungera, att kunna fylla sin funktion. Vad har jag för funktion här? Vad skulle begreppet "fungera" betyda i det här sammanhanget?

Jag kan i och för sig välja att tänka, att jag löser en given uppgift och att mina läsare är beordrade att läsa; mina kurskamrater, vilka jag faktiskt har ansikten och namn på. Men det räcker inte. De har inte valt att lyssna.Borde jag ta hänsyn till det och fatta mig kort. Kanske inte skriva alls? Där kliver den sociala fobin in. Jag vet inte hur man gör det här på riktigt.

Nu har jag fattat ett djärvt beslut: Jag ska vila tungt i förvissningen om att KBT fungerar. ( Vi får väl se…) Att publicera inlägg här är min terapiuppgift. Till slut kanske det inte är så farligt.

Det verkar viktigt det här. Det verkar viktigt för mig att förstå och att kunna förmedla till elever. Jag börjar ana, att om man inte har en nätröst, så kommer man kanske få svårare att delta i demokratiska processer och samtal. Kanske.Om man inte skaffar sig social nätkompetens och nätröst, så kanske man kommer att tillhöra de där som bara svamlar, de miljoner röster som ingen någonsin orkar lyssna på, eller kommunicera med. Och kanske kommer det att handla om att jag som lärare måste lära elever att det handlar om att törs. Och då måste jag väl törs själv. Återkommer till det, antar jag.

Nu kommer jag att trycka på knappen och inlägget kommer att bli läsbart av ALLA och jag kommer att få svårt att andas ett bra tag.