I första bilduppgiften rörde jag mig i ”Dolce-Gabbana-land”. Det är ett så intressant ställe att jag inte kan ta mig därifrån. Det här kommer att bli en resa genom några fler D&G-bilder, bland manskollektiv och nakna män. Det är också en resa bland blickar som väcker frågan om vem som är betraktare. Det handlar om att estetiken vilar i etiken – eller tvärtom – eller både, och jag kommer att landa i vaskandets etik. Till sist funderar jag över om den här reklamestetiken redan är ett passerat stadium.
De stereotyper som dominerar den reklamsfär jag studerat är: Kärleksguden och Machomannen när det gäller män, Skönhetsslaven och Kärleksgudinnan när det gäller kvinnor, både Madonnan och Horan. Vad hittar man i de här bilderna?
Ni får ingen analys den här gången heller, men ett par ledtrådar: Tänk inte bara på blickar, utan på strålkastarljus som söker en scen och kameraögat som gör det samma. Vem betraktar och vem betraktas?
Den nakne, exponerade mannen i fokus: Förvandlad stereotyp eller något nytt?
I de nakna männens universum ingår också kvinnor. Dominatrisen: Förvandlad stereotyp eller ny?
Först när du klivit in i detta universum kommer du förstå blicken. Står du frågande inför motivet, eller kanske till och med blir upprörd, är det ett tecken på att du inte tillhör de invigda. Är du inne eller ute? Stereotyper?
Tillhör du dem som glatt sjunger med i Rhiannas S&M tycker du antagligen att det är dags att reklammakarna hittar på något nytt, skapa ett nytt exklusivt rum, för att fånga ditt intresse...
